crazydays

För fyra år sedan så var jag 17 år. När man är i den åldern så får jag för mig att man kanske inte alltid tänker så klart och man kanske inte riktigt vet vad man vill när det gäller olika saker. Iaf så var jag så då. Alltså precis som det är nu, 4 år senare när jag är 21.
I vissa situationer så kanske jag inte riktigt uttryckte mig på ett sätt att man förstod vad jag menade. Jag tror inte ens att jag pratade klarspråk med mig själv alla gånger. Precis som nu.
Enligt mig så är det inte så konstigt att man kanske begår endel misstag ibland. Saker och ting kanske inte alltid blir som man hade tänkt sig att de skulle bli.En drömbild av någonting kanske förvandlas till någonting skrämmade i det verkliga livet. Kanske var man inte redo för situationen i verkligheten, kanske blev det bara helt fel av någon annan anledning.
Jag tror att alla människor flera gånger i livet begår misstag och blir besviken på verkligheten ibland. Så är det. Jag tror att man lär sig mycket av sånt och man växer och blir stark av alla motgångar. Så ser iaf jag det.
Även fast jag nu, 4 år senare, fortfarande är ganska förvirrad av mig och har lite svårt att hantera vissa situationer så kan jag ändå gå vidare. Jag tycker inte att någonting som hände för 4 år sedan ska behöva betyda att två vuxna (näst intill..) personer ska behöva ignorera varandra trots att båda två är mycket väl medvetna om att den andre är där.. 4 år!!! Om man inte ignorerar varandra så får man en blick som ser ut att vilja döda. Vad sitter det i då? Vad är det som gör att man inte kan släppa saker, gå vidare och inte lägga ner så mycket möda på en grej som hände för 4 år sedan?
Självklart har alla sånnahär grejer 2 sidor. Två personer med varsin syn på det hela. Men som sagt, 17 år, vårkänslor, förvirrande tankar, ovisshet, ”förbjudna känslor”.. Är det inte något som alla nångång går igenom? Iaf någonting liknande.
Vi vet mycket väl vilka varandra är. En gång kände vi varandra (trodde vi iaf..). Vi tyckte om varandra, men från ett håll var inte känslorna lika starka. Sen gick någonting snett. Tydligen så snett att man var tvungna att ignorera varandra och näst intill hata varandra.

Idag resonerar jag inte på samma vis som för 4 år sedan. Mina värderingar är annorlunda och jag tänker verklgen inte på samma vis som då. Jag hoppas för guds skull att om ytterligare 4 år så har jag inte samma värderingar och tankar som idag. Då tänkte jag (försökte iaf..) som en 17åring, idag som en 21åring och sen som en 25åring..

Det var bara en liten parentes för idag..