crazydays

Just nu känns det som att jag gör väligt liten nytta här nere.. Vill hem! Vill krama om min familj, vill vara hos dem och finnas för dem. Inte vara den där dottern/systern som man pratar med i telefonen ibland och får en rapport av då och då, inte just nu!
I vanliga fall älskar jag att leva här och det går faktiskt väldigt bra. Har aldrig hemlängtan och jag skämms lite över att jag inte vart hemma sen i Augusti. Men nu blev det för mycket.. Nu vill jag hem ett tag!
Det kunde väl åt minstone ha fått vara skola som vanligt nu?? Så jag fick känna som jag gör tillsammans med dem som gör mig trygg. Finns tre personer (flera egentligen, men 3st som VERKLIGEN finns för mig, i ur och skur..) som i vanliga fall finns vid min sida hela dagarna, hela veckorna. Vi skrattar tillsammans, vi gnäller, vi är glada, vi lever, äter och gråter tillsammans.
På slutet har våra axlar vant sig vid tårar och att bli lutad på, för att vi emellan åt ska tokskratta och ha jätteroligt tillsammans, även om det är mycket som känns tungt.. En otrolig trygghet som gör det så enkelt att leva här. Varenda dag finns den möjligheten.. Utom nu, för nu ska vi vara ute på LIAn i 5 veckor.. Gud så passande..
Men som sagt, det som inte dödar, det härdar! Blir väl kanske snäppet starkare av det här, vem vet?!! Och telefonräkningen kommer säkerligen att bli lite högre än vanligt, men det kan jag ta!

På fredag kommer Mamma.. Snälla snabba dig hit!!!