kompisar å vänner..
Gott folk.. Som ni redan vet så var jag inte sådär jätteladdad för att jobba idag. Hur underbart är det inte då att bli bemött på det här viset:
Det största smilet du har sett på mycket länge och ett:
-Madde!!! Åhhh vad jag är glad att se dig.. DU är en ängel. Kaffe?
Dagen blev inte så tokig trots allt;) Massor att göra under lunchen och sedan ett skönt tempo så att man har hunnit med att göra lite nytta och städat mellan varven. Har haft skoj och tiden har bara rusat iväg. =)
Det är lustigt hur vi människor fungerar.. I en hel termin så har jag och A gått i samma klass. Vi har umgåtts en del men bara tillsammans med andra, inte bara vi två. Helt plötsligt så hände det något.. Vi är två helt olika personer. Olika livssituationer, olika uppväxter och helt sjukt olika bakgrunder, vi lever helt enkelt två helt olika liv. Det vi egentligen har gemensamt är att vi går i samma klass.
Helt plötsligt så har vi bara börjat å prata så mycket. Om allt. Om mig, om henne, om andra och en hel del skitsnack:D Helt plötsligt så inser man hur bra man funkar ihop.
På bara några veckor känner jag verkligen hur hon börjar anförtro sig åt mig och hur jag börjar berätta saker för henne som inte alls många andra vet. Saker som jag knappt erkänt för mig själv. Det handlar helt enkelt om att ge och ta tror jag. När jag känner att en person anförtror sig åt mig, då känner jag att det är en person jag kan lita på. Hon visar så tydligt att hon är bekväm i situationen att berätta saker för mig i förtroende, så jag känner mig oxå trygg.
Just nu så sitter hon i en situation som jag inte önskar en annan person i hela världen att hamna i. Och när jag talar om för henne att om hon vill prata så finns jag här. Eller bara vara.. Snacka skit, träna eller någonting annat. Jag kan inte komma med kloka råf angående detta, men jag kan lyssna, om hon vill det så kommer hon till mig. Jag menar, hon har så många andra vänner, släkter och bekanta, men hon väljer att komma till mig. Jag blir rörd och nästan tårögd..
Jag inser mer och mer hur fina kompisar jag har fått här nere. MÅNGA kompisar. Men jag har även funnit riktiga vänner här.. Som fastnar i mitt hjärta och jag hoppas att de kommer att sitta där för evig.
Det är en åldersskillnad mellan oss på 10 år.. 10 ÅR!!! Hon är gift, har barn och lever ett liv som är så långt ifrån mitt som det kan bli. Men vi funkar. Vi skrattar, gråter, pratar och lever. Och vi har så sjukt roligt tillsammans.. Vad spelar det då för roll att hon är 10 år äldre än mig?? Vad spelar det för roll att hon är gift och har barn?
Imorrn ska vi gå ut på stan och ta en kaffe och bara vara. Skratta, ha roligt och gråta om det så skulle krävas.
Sov gott mina vänner!
Det största smilet du har sett på mycket länge och ett:
-Madde!!! Åhhh vad jag är glad att se dig.. DU är en ängel. Kaffe?
Dagen blev inte så tokig trots allt;) Massor att göra under lunchen och sedan ett skönt tempo så att man har hunnit med att göra lite nytta och städat mellan varven. Har haft skoj och tiden har bara rusat iväg. =)
Det är lustigt hur vi människor fungerar.. I en hel termin så har jag och A gått i samma klass. Vi har umgåtts en del men bara tillsammans med andra, inte bara vi två. Helt plötsligt så hände det något.. Vi är två helt olika personer. Olika livssituationer, olika uppväxter och helt sjukt olika bakgrunder, vi lever helt enkelt två helt olika liv. Det vi egentligen har gemensamt är att vi går i samma klass.
Helt plötsligt så har vi bara börjat å prata så mycket. Om allt. Om mig, om henne, om andra och en hel del skitsnack:D Helt plötsligt så inser man hur bra man funkar ihop.
På bara några veckor känner jag verkligen hur hon börjar anförtro sig åt mig och hur jag börjar berätta saker för henne som inte alls många andra vet. Saker som jag knappt erkänt för mig själv. Det handlar helt enkelt om att ge och ta tror jag. När jag känner att en person anförtror sig åt mig, då känner jag att det är en person jag kan lita på. Hon visar så tydligt att hon är bekväm i situationen att berätta saker för mig i förtroende, så jag känner mig oxå trygg.
Just nu så sitter hon i en situation som jag inte önskar en annan person i hela världen att hamna i. Och när jag talar om för henne att om hon vill prata så finns jag här. Eller bara vara.. Snacka skit, träna eller någonting annat. Jag kan inte komma med kloka råf angående detta, men jag kan lyssna, om hon vill det så kommer hon till mig. Jag menar, hon har så många andra vänner, släkter och bekanta, men hon väljer att komma till mig. Jag blir rörd och nästan tårögd..
Jag inser mer och mer hur fina kompisar jag har fått här nere. MÅNGA kompisar. Men jag har även funnit riktiga vänner här.. Som fastnar i mitt hjärta och jag hoppas att de kommer att sitta där för evig.
Det är en åldersskillnad mellan oss på 10 år.. 10 ÅR!!! Hon är gift, har barn och lever ett liv som är så långt ifrån mitt som det kan bli. Men vi funkar. Vi skrattar, gråter, pratar och lever. Och vi har så sjukt roligt tillsammans.. Vad spelar det då för roll att hon är 10 år äldre än mig?? Vad spelar det för roll att hon är gift och har barn?
Imorrn ska vi gå ut på stan och ta en kaffe och bara vara. Skratta, ha roligt och gråta om det så skulle krävas.
Sov gott mina vänner!
Kommentarer
Trackback