crazydays

Idag är det rena rama höstvädret ute. Det regnar och blåser och jag blir bara sur. Är hemma från skolan idag och skriver på grupparbetet som vi gör just nu. Inga föreläsningar, bara eget arbete. Skönt skulle vissa ha sagt, frustrerande säger jag. Ge mig lärorika föreläsningar som jag får ut någonting av eller låt mig börja jobba. Ärligt talat så får jag inte ut en skvatt på detta arbete, jag gör det bara för att jag måste. Dessutom så har vi fått på tok för mycket tid på oss till det här arbetet än vad vi behöver om man ser till storleken på det. Jaja, nu ska jag sluta klaga, man får ju tid till mycket annat oxå.

Ikväll ska jag på konsert. Ska se Magnus Tingsek på Debaser Medis. Ska bli såå kul! Biljetterna är köpta för längesen och jag ser verkligen fram emot det. Det är sånhär skön mysmysik som man bara blir alldeles lycklig av att lyssna på å bara gunga med i takten. Roligt det här med koserter tycker jag. Skulle vilja se Sahara Hotnights oxå, men de spelar 1a Maj å jag vet inte om jag kommit hem från Uppsala då eller inte. Men i slutet av Maj är det iaf Tomas Andersson Wij som gäller, ska köpa biljett så fort lönen kommer.

Jag har fått mycket jobb nu fram till skolan slutar, det känns jättebra! Inte så många timmar på Globen, men det känns helt okej. Trivs bättre och bättre på Ejdern, trots att det är som det är. Jag gillar de personer som jag jobbar närmast och det känns som att de litar på mig. Får ett stort förtroende och det stimulerar mig verkligen.

Jag tänker mycket på saker som händer långt bort från mig.. Kan inte släppa tanken, vill bara kunna hjälpa till med någonting. Men jag tror inte jag skulle kunna hjälpa till mera på närmre avstånd heller.. Hur som helst känner man sig hjälplös på håll och den känslan hatar jag.
Jag vill samtidigt som jag är här och avslutar mina studier och lever min härliga vardag kunna vara hemma och kramas med familj å vänner, känna att allt blir bra, snart! Jag vill oxå kunna förgylla L´s tillvaro nere i Söder på något vis, låna ut mitt datorbatteri, ge bort ett nytt mobilbatteri och ta med mig massa filtar som värmer tills strömen kommer tillbaka. Bara finnas där. Bara vara så att ingen känner sig ensam eller ledsen. Inte för att jag är någon Superwoman å tror att jag kan ställa allt till rätta genom att bara finnas. Men nånting borde jag väl kunna bidra med?!! Ibland känner jag mig dum och fånig för att jag själv bara går runt och har det bra, överdrivet bra. Varför ska jag göra det om några av mina närmsta absolut inte gör det?? Jag vet att det blir bättre inom sin tid, vill bara att det ska gå lite snabbare!