tvåsamheten.

Nu ska jag ut å gå. En försiktig prommis, har ont i höger sida av halsen och jag har nyst massa idag. Behöver gå min terapeutrunda. Ibland så lurar tankarna om saker runt mig. Inte så att jag grubblar. Men jag tänker på allt som har hänt, det gör jag var enda eviga dag. På något vis. Antingen tänker jag bara på honom, inte just på vad som hände, utan på honom, värderingar och prioriteringar. Händelsen i sig känns inte så relevant längre. Det kanske var bra att allt hände, det är bara jävligt sorgligt att det skulle bli så. Ju förr destå bättre, är det inte så? Att jag tänker på det varje dag betyder inte att jag mår dåligt eller är ledsen varje dag. Jag tror bara att det har med bearbetning att göra. Jag ljuger om jag säger att jag inte saknar tvåsamheten. Det kan jag absolut inte förneka. Mitt hjärta förvaras på rehab, medan jag själv bara blir starkare och starkare. Det går ingen nöd på mig heller, det är inte så. Det gick en jääääkligt stor nöd på mig ett tag där.. Men nu klättrar jag uppåt på min stege. Å fort går det=)

Vad sjutton ville jag få ut av det här inlägget?

Antar att det jag vill säga är, jag mår bra och känner mig stark. Ibland kan jag sakna att vara en av två, men mitt hjärta måste krya på sig lite. Sen när det har vuxit på sig och blivit starkt igen, då kanske det finns någon lämplig där ute?? Mamma, igår fyllde jag 22,5 år. Om EXAKT ett år, då vet både du å jag vad som händer;)

Äh, what ever..

Kommentarer
Postat av: Mamma

Lilla gumman! I min värld är du fortfarande sex år...Men, det blir spännande att se vad som händer när du fyller 23 1/2!!KRAM

2007-08-15 @ 10:01:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback