skrattet

Måste berätta en rolig sak. Ikväll när jag hade mött upp Carro på stationen så tog vi en latte å surrade lite. När de stängde stället så kände vi att vi inte var riktigt färdiga med varandra för kvällen. Så vi promenerade i den ljumma sommarkvällen bort till Slussen. Var en jättemysig stund och vi babblade precis hela tiden, Vet inte hur många ämnen vi han gå/springa igenom faktiskt.

Btw, när jag hoppade på t-banan i Slussen så var det verkligen PROPPAT där. Jag undrade varför så många åker röda linjen mot Norsborg en tisdagkväll vid halv elva. Det visade sig att det var ett STORT sällskap med fransmän. I alla åldrar, barn, pensionärer, ungdomar. Verkligen alla åldrar. De kan ha varit mellan 40-50 fransmän. Till saken hör att de babblade hela tiden. Sen började en av fransmännen att skratta, sen tre, sen sju, sen elva, sen 15... Jag har ingen aning om vad de garvade åt, men till sist så hade hela vagnen smittats.. Helt sjukt var det. Jag höll på att skratta ihjäl mig. Man såg hur alla som satt där ensamma kände sig dumma över att asgarva för sig själv, men ingen vär värre än den andra. Så då stod jag där i en trång, varm tunnelbanevagn och höll på att skratta ihjäl mig tillsammans med ett hundratal andra människor. Det var roligt. På riktigt!!! En rolig känsla och jag har ingen aning om vad det hela grundade sig i, men roligt var det och jag har aldrig varit med om en liknande grej nånsin!

Nu har jag varit vaken för länge igen.. Varför ska det alltid vara så svårt att lägga sig i tid?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback