Glada apotekstanter=)
Helgen var en bra helg=) På fredagen efter jobbet så var det full rulle. Gjorde i ordnig mig på jobbet, racede iväg till Haninge, köpte vin och sen kom skjutsen. Iväg till Västerhaninge till the big boss. 26 st olika apoteksprofiler var på plats och det blev ett jäkla ös. Kände inte fler än 6-7 st men gud vad roligt det var. Apotekstanter mellan 18-56 år kan bli en riktigt lyckad kombination. Positioner mellan kassapersonal till Apotekschefer och AOC`s. Vem sa något om att apotekstanter var tråkiga? Bål, mat, vin, dans och drinkar förgylde min kväll/natt och det var verkligen kul. Roligt med en hemmafest oxå, inte ofta man är på sånna. Ett hus med ett enskilt rum för en bar oxå dessutom.
Kvällen gick mot sitt slut och de flesta åkte hem vid 1-2.. Inte jag och inte Angelica. Hon, jag och Ann (chefen) satt kvar i baren och surrade till fyratiden.. Prata, prata och prata.. Jag inser mer och mer vilken tur jag har haft inom jobbfronten. Vilken fullträff det blev med praktiken och vilken TUR att jag har hamnat där jag är med den chef jag har. Och att de faktiskt finns i mitt privata liv och inte "bara" i arbetslivet. Det känns tryggt för mig
Det har varit riktigt roligt att träffa Angelica igen. Både i veckan när vi jobbade tillsammans och nu på festen. Jag känner nu när jag har träffat henne igen att jag faktistk har saknat henne. Inte bara som handledare, utan även som person. Vi umgicks inte jättemycket under min praktik. Vi var ut några gånger tillsammans och hade skitkul, men jag var ändå där i 15 veckor och vi lärde känna varandra rätt bra. Vi kom fram till att vi nu ska ta tag i saken och ses å hitta på saker oftare. Hon bad mig även att sluta se henne som min handledare, utan isället som en medarbetare och vän. Det är ju faktiskt så. Vi har samma yrkesroll nu, även om jag har låååååångt kvar att gå innan jag är i samma kompetensnivå som henne. Men hon har nog rätt. Jag kan inte fortsätta se henne som en "lärare".
Vi tog en taxi hem tillsammans vilket passade bra eftersom hon skulle till Fridhemsplan som är ett stenkast hemifrån mig. Trött men glad efter att ha druckit min sista Gino tonic vid tretiden (Som jag i vanliga fall hatar!!?!) somnade jag på nolltid.
Kvällen gick mot sitt slut och de flesta åkte hem vid 1-2.. Inte jag och inte Angelica. Hon, jag och Ann (chefen) satt kvar i baren och surrade till fyratiden.. Prata, prata och prata.. Jag inser mer och mer vilken tur jag har haft inom jobbfronten. Vilken fullträff det blev med praktiken och vilken TUR att jag har hamnat där jag är med den chef jag har. Och att de faktiskt finns i mitt privata liv och inte "bara" i arbetslivet. Det känns tryggt för mig
Det har varit riktigt roligt att träffa Angelica igen. Både i veckan när vi jobbade tillsammans och nu på festen. Jag känner nu när jag har träffat henne igen att jag faktistk har saknat henne. Inte bara som handledare, utan även som person. Vi umgicks inte jättemycket under min praktik. Vi var ut några gånger tillsammans och hade skitkul, men jag var ändå där i 15 veckor och vi lärde känna varandra rätt bra. Vi kom fram till att vi nu ska ta tag i saken och ses å hitta på saker oftare. Hon bad mig även att sluta se henne som min handledare, utan isället som en medarbetare och vän. Det är ju faktiskt så. Vi har samma yrkesroll nu, även om jag har låååååångt kvar att gå innan jag är i samma kompetensnivå som henne. Men hon har nog rätt. Jag kan inte fortsätta se henne som en "lärare".
Vi tog en taxi hem tillsammans vilket passade bra eftersom hon skulle till Fridhemsplan som är ett stenkast hemifrån mig. Trött men glad efter att ha druckit min sista Gino tonic vid tretiden (Som jag i vanliga fall hatar!!?!) somnade jag på nolltid.
Kommentarer
Trackback